Videon är inte längre tillgänglig
Viktbollarna studsar i golvet.
Spelarna svettas rejält när vi kliver in på Rögles försäsongsträning på ett gym i Helsingborg.
Klockan är strax efter elva på förmiddagen och det är redan andra passet.
Laget startade 09 och körde till 10.30. Sedan fick spelarna en halvtimmes paus och så på igen med cirkelträning – nya trenden inom hockeylagen.
Utanför träningslokalen sitter nye tränaren Anders Eldebrink och samtalar med staben runt hans lag.
– Vi vet om förutsättningarna. Alla tippar oss sist, men vi tror på oss själva. Klart att det blir en utmaning som nykomling. Vi vet att det blir tufft, men jag ser fram emot det, säger Anders Eldebrink och fortsätter:
– Vi kommer inte att vara ett avvaktande lag. Killarna ska känna sig trygga på isen och inte vara rädda.
Men det är ingen duvunge som Rögle sätter in i båset. Anders Eldebrink har bland annat 15 säsonger som spelare och ledare i Schweiz, vann SM-guld som lagkapten för Södertälje 1985 och var med och bröt den ryska dominansen när Sovjetunionen besegerades i VM i Wien 1987.
– Som människa har jag lärt mig ha höga krav på mig. VM i Wien var en höjdare. Ryssarna hade ett väldigt bra lag. Jag har vunnit tre år i Schweiz och det kanske inte anses så högt här i Sverige, men det är stort. Och sedan fick jag vinna SM-guld med Södertälje som kapten för laget och Södertäljes egen spelare, säger Eldebrink och skickar en känga till dagens hockeyvagabonder.
– Många spelare skulle få uppleva att vinna för sin egen klubb och ta ansvar. Jag skulle vilja se mer av det. I alla fall en gång innan de flyttar vidare.
Hur känns det i hjärtat att SSK halkat ned i division 1?
– Klart att det inte är kul. Men det kanske kan bli något bra av det om klubben tae steget tillbaka till allsvenskan och får en nystart i föreningen. Det är organisatoriskt det hänger på. Med en bra organisation har man också ett bra lag.
Och han har inte glömt uppväxten i Norrbotten. En oas i tillvaron som ishockeytränare.
– Jag trivs bäst där uppe och det är svårt att släppa rötterna. Det är en annorlunda mentalitet och det passar mig bra. Det är lugnt och pratas inte så mycket. Vi har en familjekåk i Morjärv som vi renoverat upp och så fisket i Kamlunge... Jag är lokalpatriot och hoppas det går bra för Luleå Hockey. Sedan gillar jag att jaga. Det blir vildsvin och rådjur i Mariefred där jag bor. Jag har varit på fyra pass och skjutit två vildsvin i sommar, hyfsad utdelning va…
– Jag tycker att norra Sverige borde få med credit i många sammanhang. Det är väldigt fint. Men när vi möter Luleå ser jag gärna att vi vinner.
Det finns fler med hockeykunnande i släkten. En back som lirat i Luleå Hockey.
– Robert Nordmark är min kusin. Vi håller kontakten. Vi är en stor släkt, en idrottsläkt. Det finns en drivkraft inom släkten.
Brorsdöttrarna är landslagssystrarna Frida och Elin Eldebrink, som spelade basket-EM i Ungern i somras.
– De använder mitt gamla gym i Morjärv på somrarna. Det är inga moderna grejer. Jäklar vad de tränar hårt. Där står många herrar i lä.
Eldebrink talar varmt om Norrbotten och förutom föräldrahemmet i Morjärv blev det en hel del moppeåkande och fiske i Överkalix i ungdomsåren.
– Vi har släkt i Vännäsberget. Sedan jag var sju–åtta år tillbringade jag varenda sommarlov där och fiskade i Ängesån, körde moppe och hade det riktigt kul efter alla skogsvägar.